Anna Hövenmark

Jag är en kvinna i mina bästa år – tycker jag själv – och jag har skinn på näsan, vet oftast vad jag vill och är rätt målinriktad.
ÄNDÅ – har jag fläckvis tyckt att det varit jobbigt i politiken med hur man ibland blir behandlad av män.
Jag har precis läst en bok av Liza Marklund och Lotta Snickare och trots att jag normalt inte är så imponerad av Liza Marklund så är jag hur imponerad som helst av denna bok.
”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” – de har döpt den efter detta berömda citat av Medeleine Albright och boken är dessutom ett nytryck, så jag begriper absolut inte hur jag kunnat missa den.

Den var en väckarklocka för mig mig själv eftersom den fick mig att inse hur ofantligt många gånger jag själv faller i fällan! Alltså hur jag själv stärker en maktstruktur som jag påstår mig vilja ändra och jag gör det genom att till exempel få något puttinuttigt i rösten när jag pratar med små rosaklädda barn, i tron att det är flickor, min röst är inte lika fjantig när jag riktar mig till små pojkar.
Jag stärker det också genom att nicka instämmande när någon – tragiskt nog – oftast en kvinna säger att ”vi kvinnor motarbetar varandra jämt och ständigt – det är vi själva som är värst.”
Visst, säger någon, så är det men så är det ju inte! Det är inte typiskt kvinnligt att inte stötta varandra – det har att göra med vart på stegen man befinner sig. En grupp män som upplever sig som underordnad gör precis likadant.
Jag blir så förbaskad på mig själv att jag inte har lärt mig!

Jag finns på twitter och där kom ett litet inlägg från min partikollega Linda: ”Förvandla mig till 50-årig vit man så mina bra idéer blir lyssnade på!.

Jag förstår hennes frustration eftersom jag varit med om liknande situationer själv MEN jag blir så glad av dessa unga kvinnor som vill och vågar ta ordentligt med plats och som inte ger sig! Linda är fritidspolitiker i Norrköping, hon har en blogg som hon uppdaterar ofta och med många vassa inlägg som jag läser med förtjusning. Tack och lov för att hon och alla de andra unga tjejerna finns!
De ger mig hopp om framtiden!

Jag sitter och försöker få ihop min uppgift till kursen på LTU. Dikter! Inte riktigt min grej men intressant.
Efter att ha sett programmet debatt och blivit skrämt av ett stycke sverigedemokrat:

Skallar utan hår,
Stövlar
Svarta

Skinnhuvuden?

Svin?
Eller helt enkelt människor utan knorr?

Efter min tripp söderut så har jag nu varit två dagar i Luleå på den kurs som jag går. Denna vända skulle vi få grepp om detta med att skriva poesi, lyrik. Det är inte riktigt min grej, har nog aldrig skrivit en dikt i hela mitt liv – om inte knepiga julklappsrim räknas dit förstås…
Det var rätt skojigt faktisk, särskilt efter att vi fått lära oss olika verktyg att använda som t.ex. alliteration.
Nå, jag kommer inte att bli någon poet men det är skoj att prova andra sätt att uttrycka sig på.

Slaskigt värre i Luleå idag – trots att det var 15 grader kallt igår. Det hade man ju inte kunna tro – att jag hade behövt gummistövlar med broddar för att torrskodd och helskinnad ta mig till bilen som var parkerad ett par kvarter från där jag bodde..
Skönt att komma hem till -7 grader och kall snö!

Fick en skojig bild av en gammal kollega från FRA-tiden, nej, handlar inte om något skojigt militäriskt men däremot om något skojigt Norrbottniskt heligt.

Älgjakten. Vem jagar vem?:

Enligt undertexten så var det grabbar i Maine som satte på sig älgmasker och en lade sig på biltaket och de orsakade omkring 16 bilolyckor.
De fick fängelse – enligt grabbarna har polisen i Maine inget sinne för humor…

Åkt till Stockholm i dag, för vidare transport till Syninge Kursgård där vi har vårt sista partistyrelsemöte innan kongressen i början på januari.
I Luleå var det ordentligt med snö på morgonen, men bara -1 grad vilket kändes deprimerande eftersom risken då finns att när jag kommer hem så är det svart och grått igen.

I Syninge regnar det! Ingen snö i Stockholm heller och jag förstår även denna gång varför jag inte vill bo i denna del av världen. Mörkt, mörkt och åter mörkt.
Jag kan inte begripa att dessa sörlänningar hävdar att det är så mörkt hos oss – har de inte tittat ut genom sina egna fönster – snacka om mörker!

Det är, som sagt, sista partistyrelsen innan kongressen och efter den är det sannolikt att några av oss inte längre är med. Jag har sagt att jag gärna vill fortsätta en omgång till men det betyder ju inte att jag får det – så detta är ”sista natten med gänget”.

Imorgon kommer valberedningen att tala om vem de förordar som ny partiledare och det är verkligen spännande eftersom vi andra faktiskt inte har en aning. Mer lär komma under morgondagen.

Idag har vi pratat mycket om hur arbetet ska gå till under kongressen, hur partistyrelsen ska vara organiserad. Vilka som är ansvarig för vilka frågor. Detta eftersom vi naturligtvis måste försvara de förslag till svar på alla motioner som är lagda till kongressen. Det ska, i vilket fall som helst, bli vansinnigt skojigt med kongressen – det är så fantastiskt roligt att lyssna på alla debatter och träffa så många vänsterpartister från alla delar av landet. Kongressen kommer att gå av stapeln 5-8 januari 2012!

I tidningen Flamman för ett par veckor sedan kunde jag läsa ett citat som onekligen var intressant:
”Det har tagit mig mer än 30 år som journalist att ställa mig själv den här frågan men den här veckan känner jag att jag måste: har vänstern, trots allt, rätt?” Konservative publicisten Charles Moore konstaterar i brittiska The Telegraph att vänsterns syn på den fria marknaden stämmer: ”internationella banker tar vinsterna, nationernas skattebetalare får betala.”

Jag tycker det är intressant eftersom liberal ekonomiska skribenter inte brukar skriva att man börjar tvivla på sina egna teser…

För övrigt tycker jag att hela debatten om fritt val/utförsäljning när det gäller äldreomsorg eller sjukvård inte är riktigt vettig – särskilt när jag hör på radion att även om man vill använda sig av valet så kan man inte det eftersom tillgången på plats styr vart man hamnar.
En aktiv dotter försökte placera sin gamla mamma på ett äldreboende som de valt med omsorg men si – det gick inte – eftersom det inte fanns plats. De fick söka på flera boenden och där de slutligen fick en plats till mamman var långt ifrån första valet.
Jag skriver om detta då jag inte tror att när man får problem och behöver hjälp så är man inte en självständig och lika part. När situationen uppstår att jag blir sjuk eller gammal så är jag i underläge. Att irra runt och söka hjälp känns inte sannolikt, jag vill ju ha hjälp omgående, inte behöva begära in offerter från de olika vårdcentralerna/äldreboenden som finns.
Vän av ordning säger då att jag naturligtvis har skrivit mig på en viss vårdcentral och det kanske jag har – när jag var frisk – hur vet jag att den är bäst för mig?
Vi som nu är 50+ kanske bör boka plats på ett 1:a handsval till äldreboende redan nu? Vi vet ju inte när vi behöver dit…

Jag har, i vår källare, hittat julklappen till mina systrar – jag hoppas att de inte läser min blogg för nu kommer jag nämligen att berätta vad de ska få, och visa ett exempel.
Vår far Nisse var en rätt duktig skribent, det vet de flesta men de visste kanske inte att han var en rätt bra skämttecknare också. Ett helt gäng av hans teckningar har legat i en mapp i vår källare och nu håller jag på att scanna in dem så mina systrar ska få dem på en minnespinne MEN en var så bra att jag bara måste publicera den, den funkar även idag:

Han har missat ett D, men jag tror att de som finns här är sådana som han ritat o gjort när han kom på dem, alltså en typ av kladd.
Han var onekligen kreativ, vår pappa Nisse.

Vädret är helt ur led, i helgen hopp om vinter med snö och minusgrader men idag plusgrader och ruskig halka. Spikskorna fram!
Taxarna halkar omkring och blänger på oss som vore det vårt fel.
Och det är det ju! Det är ju vår konsumtion, vårt behov av mer och mer och mer som orsakar klimatförändringen och inte klarar vi av att förändra något. Deprimerande!

Ser dessutom att det rälsburna fraktbolaget lägger ner verksamheten med omedelbar verkan och se där – raskt ordnar vi då fram andra sätt att transportera och de sätten är inte på räls utan på väg och med användning av olja och bensin/diesel.
Till och med ett av dessa vägburna företagen konstaterar att det inte är en så bra eller långsiktig lösning att transportera på väg för våra långa avstånd, vilket hedrar dem men problemet kvarstår. Transporter av gods kommer efter den 10 december inte att fraktas via räls.

Undrar hur det kunde bli så? Rälsbolaget säger att det går ordentligt med förlust vilket har förvärrats ordentligt de två senaste vintrarna med dess kaos i trafiken. Så, vems är felet? Banverkets? Tågbolaget? Trafikverkets? Rikstrafiken?
Tja – alla skyller på alla och ingen verkar tycka att just deras del av ansvaret var felet.

Ni ser vart jag vill komma?

Var privatiseringarna så lyckade? Blev det så mycket bättre som man sa att det skulle bli? Kanske är det till och med så att det blev sämre?

Vad svaren än är på dessa frågor så tycker jag en sak är helt klar – den stora förloraren är miljön!

Kanske inte lyx i ordets rätta bemärkelse – eller kanske precis det…

När jag hör ordet lyx tänker jag, och troligen fler med mig, på lyx med en massa saker och annat flärdfullt. Det jag menar med lyx idag är det här:

En helgdagsfrukost med bacon och ägg och ett antal nyhetstidningar!
Det är lyx av bästa klass! Sitta vid köksbordet och ta det lugnt, äta i lugn och ro – läsa varsin tidning – maken tar sportbilagan..sitta i tystnad men ändå tillsammans.

Vi får ju ingen tidning på söndagen men vi har desto fler på fredag och lördag. Flamman, Dagens ETC, Kuriren och DN – som vi helgprenumererar på – så nog finns det att läsa både lördag och söndag!

Förövrigt är det första advent och vi ska strax åka upp till Jokkmokk för att gå på den traditionsenliga julmarknaden:

Vi kanske ses där! En fin advent önskar jag er!

Jag blev så himla glad när jag var på väg hem för ett tag sedan och såg att den fjärde obelisken har kommit upp – utanför Ájtte står den och den är hur fin som helst.
Jag stannade och tog ett kort, men i min telefon blev det lite sådär, men ni ser i alla fall:

Jag har skrivit om dessa konstverk tidigare och jag tycker de är så läckra. Just denna känns ju lite extra trevligt uppkäftig eftersom den handlar om ILO169 och vilka länder som ratificerat den konventionen och snabbt kan man konstatera att Sverige finns inte med….

Lite info: Idén till konstverken kommer från gamla blåvitrandiga mötespålar, vägmärken som signalerar mötesplats på smala grusvägar. Obeliskerna har lånat form av pålen. Den vill uppmärksamma lokala och universella möten samhället och den enskilda individen ställs inför, såväl historiska som nutida. Avtryck där de mänskliga rättigheternas formuleringar kring begreppen fri-, rätt- och skyldigheter uppmanar till dialog och eftertanke.

Om ni klickar HÄR kan ni läsa mer om konstnären Eva-Stina Sandling och hennes verk.

Just denna ska invigas den 10 december så jag tjuvstartade lite….

Som varande teknikälskare så är jag ju rätt beroende av support ibland. Jag är ju trots allt 55 år gammal och det nya är inte alltid så lätt att förstå.
Igår var jag på ett jättetrevligt kalas med mina gamla arbetskamrater och vi började prata om att barn nu är mer hemma med en läsplatta än med en bok.

Jag som verkligen gillar böcker kan ändå inte bli så upprörd om ungarna läser från en läsplatta istället – huvudsaken är väl att de läser – men jag kan tycka att de missar en känsla om de inte får bläddra i en bok.
Generationsfråga tror jag.
Jag berättade detta för min lillasyster som tipsade om följande Youtube-klipp, som verkligen är skojigt och som visar på vår svårighet att anamma nya saker: